Klockan är nu 22.25 och vi kom precis hem från vår kvällspromenad. Vi promenerade ute vid Säby Gård som ligger vid Ikea Barkarby.  En relativt lång promenad på ca en timme, så jag tycker att pojkarna borde fått ur sig lite energi ändå. Frank kan gå jättefint och kommer så lydigt på inkallning, men rätt som det är kan han få för sig att dra iväg när man minst anar. Därför har vi honom nästan alltid kopplad.

Nu hade vi precis kommit fram till bilen och Andreas tog av Albin sitt regntäcke + sele. Jag tog av Frank hans täcke + sele och sa åt honom att gå in i bilen. Frank brukar i vanliga fall kasta sig in bilen, men ikväll kände han tydligen inte för det. Jag trodde han fick för sig att han skulle hoppa in i bilen från andra sidan, men i samma ögonblick ser jag honom galoppera iväg över stallplanen, in i mörkret. Reflexerna höll jag i handen. Frank är en otroligt matglad prick och jag lyckades till och med muta honom imorse att släppa en död mus mot en godis. Andreas har dessutom lärt hundarna vad ordet “godis” betyder och när de inte längre lyssnar på “kom” brukar alltid “godis” funka. Men inte nu.
Det har hänt för många gånger nu att han dragit iväg när man minst anar det. Han kommer visserligen alltid tillbaka, men man vet ju aldrig vart han väljer att springa. Vi har nog haft tur att han inte valt att springa över någon väg, men den dagen kanske kommer. Jag trodde den skulle komma ikväll. Jag fick verkligen panik ikväll och jag känner mig fortfarande skakis och lite lätt illamående. Jag kanske är larvig, men Frank är som mitt barn. Tänk dig själv att hitta ditt barn, eller husdjur, överkört.

Han kom tillbaka även ikväll. Hel och alldeles uppspelt.

Så om du har något tips på en bra kurs som kan hjälpa oss, så är du mer än välkommen att höra av dig till mig.

Elegant kaftan med känsla av silke!

Härom dagen fick vi hem en liten katalog från ett postorderföretag. Andreas började bläddra i den, men den fångade snabbt min uppmärksamhet. Några av grejorna de säljer är bland det värsta jag sett. Men det som tar priset är de kitchiga rubrikerna. T.ex. “Sommarens läckraste sandaletter – med högsta komfort!”

Men den värsta är ändå den här:

 

Kaftanen blir ditt nya favoritplagg – hemma eller på stranden! Högsta komfort!

• Mycket rymlig modell!
• Luftig & sval!
• Lyxig silkeskänsla!
• Slitsar i sidorna!
• Smickrande skärning!
• Vackert blomstermönster!

Vill du ha något elegant men ändå enkelt som du snabbt kan ta på när du vill känna dig riktigt bekväm? Då ska du beställa den här kaftanen – du kommer inte att ångra dig! En kaftan är det optimala plagget som passar lika bra när du myser hemma som på stranden om du vill känna dig lite mer klädd, eller på campingen när du går till duschen. Behaglig och rymlig modell med fint fall som passar alla figurer. Slitsar i sidorna.Klädsam v-ringning. Av 100% lyxigt polyestersilke. Längd ca 128 cm i stl S-XL. Tvätt 40°. Storlekar: se nedan.

Så var man på Gotland då.
Vilket vackert hus. OMG! Hundarna älskar det, i alla fall tomten. Den är större än de största rastgårdarna vi varit i, bortsett från Hundöarna på Drottningholm. På tomten finns även en hundgård, men den ska väl inte behövas användas.
Huset är modernt inrett med många nödvändiga maskiner, t.ex. en torktumlare som stryker. Det består av två våningar. Kök, vardagsrum, tre sovrum, två badrum, tvättstuga. Altanen går som ett L runt huset och befinner sig alltid i solläge. Tre grillar finns. Två studsmattor, en liten och en stor. En sandlåda för de små. Inga grannar i närheten. Ingen trafik hörs. En jämn grusväg går fram till huset.

Så här skulle man bo. Lugnet själv.

Men saknaden efter Andreas är stor. Men det är nog bra att vara ifrån varandra ibland. Det är då man verkligen känner hur mycket det verkligen betyder att få ha den andre vid sin sida.

Idag fick jag höra att två Gotlandsfärjor hade kraschat med varandra. Imorgon åker jag, mina föräldrar och hundarna till Gotland med just den Gotlandsfärjan. Jag är i vanliga fall  ganska osäker till att åka med stora fartyg eller flyga, men Gotlandsfärjan har aldrig känts nå speciellt otäck. Speciellt inte nu. Nu vidtar de förhoppningsvis alla åtgärder som krävs för att detta stora klumpiga misstag inte ska lyckas hända igen. Bättre att åka nu när det fortfarande är nytt och färskt, än om några år när det är bortglömt och de har börjat slappa till sig igen. Men jag lär ju åka till Gotland då också.

Igår fick jag nys av en god vän till mig om en ledig stallplats i hennes stall. Hoppet växte inom mig samtidigt som ångesten för att ringa fodervärden och säga upp kontraktet, vilket kommer göra henne förkrossad, satte sig som en klump i bröstet. Det är nog det enda som skulle kunna få mig att frivilligt låta bli att ta hem honom igen. Att meddela fodervärden. Jag vet att hon helst hade sett att jag sålde honom till henne, så att hon kan få slappna av och bara njuta av att få ha honom själv. Men det kommer inte att ske. Istället kommer jag slita honom ifrån henne och lämna henne med en tom stallplats och bara minnet av Gideon kvar. Jag måste faktiskt tänka på mig själv också. Jag saknar honom så otroligt mycket så det är inte sant. Jag fick Gideon när han var två och knappt hanterad. Det är jag som har fått honom att bli den där självsäkra, orädda, snälla och okomplicerade hästen han är idag. Jag bet i alla fall ihop och ringde till stallet för att höra om jag kunde få den lediga stallplatsen. Nu hade hoppet övergått till självklarhet. Men när jag ringde kom jag till telefonsvararen. Jag talade in ett meddelande och bad henne ringa upp mig. Det gjorde hon mycket riktigt också. Jag svarade glatt, men la på besviket. Gården är mer eller mindre är en islandshästgård med bara ett fåtal storhästboxar. Det hon hade ledigt var islandshästboxar. Men hon lovade ha mig i åtanke om det skulle bli något ledigt i storhäststallet. Typiskt. Jag brukar vara ganska bra på att inte skaffa mig en massa förväntningar, men den här gången hade jag definitivt ropat hej långt innan jag ens hade kommit halvvägs över bäcken. Jag är besviken. Så besviken att jag varit på väg att börja gråta flera gånger och bara vill sitta inne resten av dagen. Men varför hänga läpp? Det finns ju massor med andra stall som säkert gärna vill erbjuda mig en plats hos de. Jag vet bara inte vad det är för ena stall. Min goda väns stall vet jag vad det är för ett. Aja, jag tänker ju inte ringa något mer idag i alla fall. Det är då säkert.
Jag får se det positivt. Jag behöver ju inte ringa fodervärden…

Idag har jag varit och klippt mig på min gamla arbetsplats, Noir Stockholm. Snälla Anton klippte mig igen. Så skönt att bli korthårig.
Noir Sthlm är en frisörsalong som ligger belägen på regeringsgatan 80. Jag vågar nog utan tvekan säga att det är en utav huvudstadens trendigaste salonger. Den enkla, men lyxiga inredningen är väl planerad och passar otroligt bra in i den fantastiska lokalen. Stora fönster släpper in ett “lagom” ljus som aldrig blir jobbigt. Taket är ändå det som är finast i hela salongen. Jag drömmer om att få ha ett sånt hemma en vacker dag. Jag rekommenderar dig varmt att gå till Noir Sthlm för att koppla av och samtidigt bli snygg i håret. Nu tänker du säkert att jag skriver så bara för att jag jobbade där själv en gång i tiden. Men tro mig, just därför vet jag hur grymma de som jobbar där är på hår och service.
Fick också veta idag att de ska bygga ut! Superkul!

Tack för tiden hos er!

När jag satt på pendeltåget på väg hem till ghettot igen, slog det mig hur skönt det är att slippa sitta på ett pendeltåg varje dag till och från jobbet. Och vad skönt det är att slippa ha ett 8 till 5-jobb som man åker till varje dag för att man måste. Inte för att man tycker det är kul.
Idag har jag ett jobb som jag tycker det är kul att åka till. Jag ska absolut inte jobba med något annat än djur. Det är jag i alla fall säker på idag. Nu åker jag visserligen bil till jobbet, vilket kanske inte är det mest miljövänliga alternativet. Men det är skönt.

Idag hade vi en liten pinne-träff på hundöarna, Drottningholm. Det blev 10 stycken dvärgpinschrar om jag inte tänker helt fel. Alltid lika kul att se hundar av samma ras leka ihop. De leker på ett särskilt sätt. Jag kom tyvärr på att jag hade kameran med mig när vi nästan var på väg hem så det blev några bilder tagna i ren panik. Därav blev den största delen av alla foton väldigt oskarpa. Visar de som blev okej.

För övrigt letar jag stallplats i närheten av Jakobsberg. Tipsa gärna om du vet nåt.

  

Tänkte att jag kan lägga upp de här bilderna på Albin, Frank och Isabelle.

Idag var vi och hälsade på vackraste Gideon som står hos sin fodervärd i Bålsta. Där har han det bättre än man kan önska sig och Johanna, som fodervärden heter, skämmer bort honom med godsaker hela tiden. Jag red självklart lite och han kändes fin. Jag saknar honom så mycket.

Albin och Frank var naturligtvis med de också.

När vi var på väg hem på rutten som vi red ville Andreas rida också…

I söndags var vi på utställning i Köping. Det var rasspecial för dvärgpinscher anordnat av SDPV.
Det var ca 70 hundar anmälda, så vi åkte inte direkt dit med några förhoppningar…

Både Albin och Frank fick mycket bra kritik.
Albin skötte sig över förväntan, då han gärna blir överexalterad när det blir mycket hundar på en å samma gång. Han skötte sig mycket fint på bordet också. Tyvärr placerade han sig inte, men vi är så nöjda med hans uppförande så det kvittar. Vi är även medvetna om varför han inte placerade sig och nu ska han få ta en paus från utställningarna. Vi planerar även att börja simträna med honom.
Frank placerade sig i juniorklassen. Han kom på en andraplats + hp vilket vi är supernöjda över. I konkurrensklassen placerade han sig på en fjärdeplats vilket jag är otroligt stolt över. Han är ju jättefin!
Som bonus kom Kirock’s kennel, som Albin och Frank kommer ifrån, på en tredjeplats i bästa avelsgrupp. Stort grattis till Annika!

En utställning som vi inte hade några förväntningar med slutade alltså över förväntan!

Den 16/8 ställer Annika Frank i Nyköpning – det blir hans första officiella utställning.

                                 

Should anybody ask for me
Tell them I’ll be right back
In a real short time
It’s just that I lost my mind
I gotta find it
But once I hop on my train of thought I’ll get back in pronto
To collect myself
There’s really nothing you can do to help

För ca 9 år sedan sas det att jorden skulle gå under. Bara för att vi skulle gå från 1999 till 2000. Vem kom på det?
Det blev uppenbarligen inte så… Inte precis vid den övergången i alla fall.
Jorden kommer att gå under, eller i alla fall allt liv som finns på den idag. Och det är "vårt" eget fel. Mänskligheten har blivit för smart för sitt eget bästa och vi drar med oss allt annat levande i fallet. Visst har vi blivit mer medvetna om vad som håller på att hända, men gör vi verkligen något åt det? Inte tillräckligt i alla fall.

Men nog om vår undergång. Vi som lever idag kommer antagligen ändå hunnit leva vårt liv innan den tiden är inne. Låt oss därför lämna allt skit vi ställt till med till de som kommer efter oss…

Nu har jag äntligen tagit tag i mitt liv och gör nu det jag verkligen älskar. Jag mockar skit.
Jag har åter igen blivit "stalldräng". Helt underbart kul! Kan inte förstå hur jag klarat av att vara utan det i så många år! (4 för att vara lite mer exakt.) Det kanske inte direkt finns någon framtid inom just stallskötarjobb, men man kan ju alltid avancera till något annat inom samma genre och ändå fortsätta med stalljobb fast i en mindre skala.

Mitt största projekt just nu är att försöka få ett extrajobb på några timmar i veckan så att jag kan ta hem Gideon igen. Min häst som är hos en jättebra fodervärd idag. Jag saknar honom så mycket och jag vill verkligen ha hem honom igen.
Så extrajobb efterlyses! Spelar ingen roll vad det är! Jag kan skrubba toaletter…kanske.

Jag finns även om någon behöver passningshjälp av hund i form av daghusse/dogwalker.

Albin och Frank har blivit stora pojkar nu. Frank och jag har varit på vår första och än så länge enda utställning med resultatet BIR (Bäst I Rasen). Det kommer absolut bli fler utställningar vill jag lova.

Igår, söndag, fick Sune flytta in hos oss. Sune är en liten svartvit dvärgkanin som blev upphittat inne på Grimsta IP. Då han var hemlös erbjöd jag honom mat, vatten och tak över huvudet vilket han gladeligen tackade ja till. Sune är väldigt fin, men vi måste verkligen klippa klorna på honom. Hoppas ingen saknar honom…

Nu är det matdags!